Fredag!

Tack Bruised Barbe för att du tror på mig, jag ska kämpa lite extra, bara för din skull. :)

På fredag kl 09.00 ska jag infinna mig på avgiftningen.
Har varit abstinens hela dagen och det har varit ett helvete att få mig på rätsida igen.
Är jätteglad att få komma in, men samtidigt så nervöst och tankarna som snurrar över att jag inte komma att få träffa min sambo på 1-2 veckor.

Men det är ju för en bra grej, visst?

Håll tummarna nu.. :)

Med kärlek /Alice

NU VILL JAG IN!!

Jag har bara till en lina kvar, en ganska liten. Vet inte ens helt säkert om jag kan köpa en liten till, så jag klarar mig tills jag får komma in på avgiftningen, Jag klarar inte att vara abstinent hemma.

Jag träffa psykolog och ev läkare imorgon, så får se vad som blir planerat. Jag ska säga att jag helst vill komma in så fort som möjligt.

Fan att man ska få vänta.. När det dessutom står "akut avgiftning" på pappret.
Tiden är ju min fiende.

Väntar på behandling

Idag ska jag träffa psykologen igen.
Berättade ju förra veckan både för honom och för min läkare att jag åter igen missbrukar och att jag vill bli inlagd för avgiftning eftersom jag uppenbarligen inte klarar av att sluta själv.
Men allt tar sin tid.

Först ska remiss skickas till beroende. Åter igen ska jag svara på 1000 frågor, fylla i formulär, prata med läkare osv.
Det kommer kännas som en befrielse den dagen då jag stolt kan komma hem igen, ren i systemet, på väg tillbaka till livet.

Vi har börjat fundera på en flytt. Det borde hjälpa att komma bort från staden där alla ens drogkontakter finns. Ingen lång flytt, men ändå. En bit på vägen.

Jag våndas dock över att lämna min bästa vän. Tur att det går så mycket tåg emellan.
Min bästa vän är verkligen en sann vän. Hon vet om mitt missbruk men har aldrig någonsin dömt mig för det.
Hon gillar inte det, men hon accepterar det. Och nu är hon såklart stolt över mig eftersom jag tagit detta beslutet. Hon stöttar mig i alla väder, alla dagar om året. Även om jag inte träffar henne, så finns hon där ändå.

Och min sambo, han är minst lika stolt. Han kommer nog tycka att det är lika skönt som mig, när jag är ren, för jag mår bara sämre och sämre av alla opiater. Jag får inga "high´s" längre, jag bara slutar vara sjuk.

Är så tacksam över att jag faktiskt har folk i mitt liv som bryr sig om mig så mycket.
Förutom min mamma då. Men det är en helt annan historia...

Puss puss!

Ps: Att gå på spa i förra veckan var riktigt, riktigt skönt. Bra push för romantiken också ;)

Saker som man kastar upp faller alltid ner igen.

Det har varit en aning turbulent.

Jag grubblar mycket, funderar sönder mitt huvud, har abstinens, ångest och ingen ork.
Men jag kämpar.
Det är det som räknas.

Jag försöker att fokusera på framtiden, hur jag vill att mitt liv ska vara.
Och jag SKA komma dit.
Någon gång ska jag bli nöjd med mitt liv och med mig själv.

Jag har en fantastisk sambo. Vårt förhållande är underbart. Vi planerar giftermål.
Så, jag kan glädjas över att jag har en stabil punkt i mitt annars så trasiga liv.

Jag fick en kommentar om att jag kanske skulle testa att ta varje dag, men bara minska dosen.
Det lät som en bra idé.
Jag ska testa det också. Tack för tipset!

Som det är nu tar jag bara när abstinensen gått så långt att jag vill dö. När alla mina tankar kretsar cirkulerar kring döden. Det får mig att må illa, jag blir illa till mods.

Men nu hörrni, ska jag snart gå på spa. Jag tänkte att det kunde hjälpa mig på traven, spa är bra för kropp och själ <3

Ta hand om er sötnosar. Ni verkar underbara.

"Hej, jag heter dubbeldiagnos och jag är opiatmissbrukare."

Hej på er. Mår ni bra?

Jag har varit upptagen på senaste tiden, med lite inrikesresor och hemmakvällar hos annat folk.
Tänkte berätta om ett framsteg jag har tagit.

Häromdagen berättade jag för min psykolog för första gången (sedan -05) att jag missbrukar åter igen.
Anledningen till att jag faktislt sa det var att jag har bestämt mig för att försöka så gott jag kan, att lägga av.

Min kropp orkar inte mer och inte mitt psyke heller.
Jag håller på att trappa ut nu och det går sådär. Ibland tar jag varje dag, men ibland bara varannan och som mest med 4 dagars mellanrum hittills. Så jag är stolt över mig själv, det går sakta men säkert framåt och satt ett mål att om en månad ska jag vara helt ren.

Ville bara dela med mig av nyheten.. :)

Nu ska jag ut och gå en promenad i regnet, en promenad för att försöka få kroppen att inse att den inte behöver något knark.

Vi höres! Peace & Love