söndag 26 december 2010

Fototävling..!



Jag har varit så himla modig tycker jag. Har skickat in ett foto till blogg.se´s Canon-fototävling. OBS: Inte fotot i inlägget.



Jag valde ett annat foto. Ett väldigt personligt fotografi. Den bilden är så realistisk, så VAR det verkligen. Bilden berättar en egen historia. Personen på det fotot har jag inte längre kvar i mitt liv, men under den korta eran vi kände varandra hann jag ta ett foto, det enda fotot som jag tycker har speglat mitt liv under så många år. Ett foto från en vid varje morgon som var likadan, men också en förevändning till mig att komma ihåg; att så har jag det inte längre. Numera skulle se foto se helt annorlunda ut.




Fotografi var ett av mina största (och enda) roliga saker jag uppskattar i mitt liv. Men nu har jag tappat bort laddaren, så nu blir´e inge´mer fotografier. Synd faktiskt. Skulle kunnat bli en fin fotodokumentär.

torsdag 23 december 2010

A little thing called.. PANIIIIK !



Jag ska åka till min mor idag.

Mår riktigt dåligt.

Sitter och dricker kaffe.
Hör hennes ord spöka: "Ser jag dig påverkad så åker du ut ur huset."

Men jag måste ju ta , bara liite. Annars blir det världens liv på mig när jag blir sjuk.

Jag har mått bra, kännt julefrid under en vecka eller mer. Ända tills nu, ända tills jag ska träffa min mamma.
Usch, varför valde jag detta alternativ?

Jag har sådan början till ångest inom mig. Vill inte spricka idag, kan inte göra det, finns ingen plats och rum till det.

söndag 19 december 2010

Jultips

Det är inte alla som har råd att fira en storslagen jul. Själv hade jag inte råd med alla bak-ingredienser i år. Eller dyra julklappar. Eller unna mig själv något extra, inte ens i matväg.
MEN, för att ändå känna av julstämning och lugn i kroppen kommer här ett par billiga tips:

- Tänd mycket ljus (På t.ex Netto kostar 100 värmeljus 25 kr)
- Köp clementiner, både julgott och skapar en mysig doft. Eller köp apelsiner och sätt i nejlikor.
- Gå ut i skogen och plocka hem ett par kottar och grenar.. hihi.
- Juldekorera med det du har och gör det bästa av situationen.
- Är du av den mer pyssliga typen kan du klippa och klista, tillverka eget julpynt, göra egna (och väldigt uppskattade) julkort.
-Lyssna på julmusik via datorn.
- Var uppmärksam i butiken, ofta säljs tex stora saffransfyllda lusekatter, 4 st för 20 kr.
- Julklappstips: Något relativt; billigt, och uppskattat samt vackert kan vara ett ihopplock av småprylar man har hittat, tex the, theburk och en chokladkaka i inslaget i cellofanplast med fint snöre.
- Glöggkväll!
- Klä dig i något rött plagg, eller använd en stor mjuk kofta för hög mysfaktor.
- Annat du kan komma på? Tipsa gärna mig isåfall :)

Mys mera nu i jul, stressa inte sönder er. Och glöm inte bort era nära kära, spendera tid med familj och vänner. Tänk: Julefrid.


Snart Sweet Christmas


Då är det fem dagar kvar till jul och detta firas såklart med RÖD text. <3
Alla julklappar är inhandlade och inslagna, mycket glögg har druckits och 3 burkar med köpta pepparkakor är slut. Jag har gått upp ett par kilo! Kul? Ja och nej.

Ja, för att folk tycker att jag ser friskare ut.
Nej, för att jag själv tycker att jag har blivit tjock.

Anyways, i flera dagar har jag har julmysstämning i kropp och själ. Hemma har det spelats julmusik och varit allmänt puttinuttigt. Jag har verkligen hittat min dröm-man!

Varje år brukar jag baka lussekatter och kola, ibland pepparkakor, men icke i år. Det får bli nästa år. Men ätit 8 lussekatter har jag gjort, kanske därav den uppgående vikten också + då 3 pepparkaksburkar, haha.

Jag vaknade halv 7 imorse och drack vaniljthé i min stora favoritmugg. Vit med fat och svart text "Big cup of tea", men nu sitter jag med kaffe istälet och har väckt min kärleksdröm.

Vi ska fira på olika håll i år, kommer sakna honom, och han mig, men nästa år ska vi fira gemensamt. jag känner ändå att detta är den bästa julen på ett par år!! Förra året ville(!) jag fira, men tråkmånsen jag bodde med då vägrade allt jul och allt nyår.
Jag fick en femma marijuana i julklapp. Som jag rökte upp för att jag var ledsen. På juldagen jobbade jag och blev hotad av en man där som tryckte upp mig mot väggen och tog stryptag och skulle döda mig, sa han. Det enda jag hde gjort var att säga att vi kunde går ner i källaren imorgon istället för den kvällen.
När jag kom hem rökte jag lite till och tog Lsd. Så var min förra jul.

Jag är så jävla glad att jag tillsammans med min fästman vill göra små förändringar i livet, för vi vill leva och ha kul! Visserligen rökte jag 0.5 g i förrgår, men det är inget som kommer upprepas på länge. Och tiden för avgiftning väntar jag fortfarande på. När den är klar flyttar vi 100 mil.

Allt så så bra JUST NU. Ikväll är vi bjudna hem till "extramamma" för att småfira jul och smaka julgodis. Hon är verkligen en dröm-mamma. Hon vet mer om mig än mina egna föräldrar och trots det säger hon att hon älskar mig villkorslöst och gör vad som helst för att hjälpa mig. Hon kallar mig "ängladottern".

Nu ska jag ge min man en blöt puss, hihi, så kan kommer upp ur sängen snart.. Han ligger där och försöker vakna, men det ser inte ut att gå så bra. Hihi.

Puss på er! Och GOD JUL!

fredag 10 december 2010

Morgon innan soluppgång

Vaknade kl 4. Kände på en gång att det skulle vara lönslöst att gå och lägga sig igen och försöka somna om.
Så nu sitter jag framför dumburken och glor. Försöker vara så tyst som möjligt för att sambon inte ska vakna.

Vi ska flytta så därför packar vi massa kartonger fyllda med vårt hem. Idag ska de färdigpackade lådorna upp nya till nya byn. Det känna konstigt att flytta från min stad. Född och uppväxt här, men kanske har jag inte så mycket mer att hämta här? Det känns både bra och jobbigt att flytta. Är rädd inför hur jag kommer trivas och om hur livet kommer fungera. Jag är generellt ganska rädd för förändringar.

Jag självmedcinerar fortfarande med Subutex och väntar på avgiftning. Igen. Trots det har jag missat mina senaste tider hos psykolog och beroendeenhet.

Nu väckte jag sambon pga tangenterna... Hörs senare.

torsdag 2 december 2010

Varför ska alltid de jag älskar försvinna.

De jag älskar har en märklig egenhet. Att försvinna utan att höra av sig.

Vad är det för fel på mig?????

Dessutom får jag alltid skuldkänslor när jag sedan får tag på personerna, att det har varit "onödigt" att vara orolig, att jag "överreagerar" osv.

Men förlåt mig då för att jag älskar och bryr mig.