Fototävling..!

Jag har varit så himla modig tycker jag. Har skickat in ett foto till blogg.se´s Canon-fototävling. OBS: Inte fotot i inlägget.



Jag valde ett annat foto. Ett väldigt personligt fotografi. Den bilden är så realistisk, så VAR det verkligen. Bilden berättar en egen historia. Personen på det fotot har jag inte längre kvar i mitt liv, men under den korta eran vi kände varandra hann jag ta ett foto, det enda fotot som jag tycker har speglat mitt liv under så många år. Ett foto från en vid varje morgon som var likadan, men också en förevändning till mig att komma ihåg; att så har jag det inte längre. Numera skulle se foto se helt annorlunda ut.




Fotografi var ett av mina största (och enda) roliga saker jag uppskattar i mitt liv. Men nu har jag tappat bort laddaren, så nu blir´e inge´mer fotografier. Synd faktiskt. Skulle kunnat bli en fin fotodokumentär.

A little thing called.. PANIIIIK !

Jag ska åka till min mor idag.

Mår riktigt dåligt.

Sitter och dricker kaffe.
Hör hennes ord spöka: "Ser jag dig påverkad så åker du ut ur huset."

Men jag måste ju ta , bara liite. Annars blir det världens liv på mig när jag blir sjuk.

Jag har mått bra, kännt julefrid under en vecka eller mer. Ända tills nu, ända tills jag ska träffa min mamma.
Usch, varför valde jag detta alternativ?

Jag har sådan början till ångest inom mig. Vill inte spricka idag, kan inte göra det, finns ingen plats och rum till det.

Jultips

Det är inte alla som har råd att fira en storslagen jul. Själv hade jag inte råd med alla bak-ingredienser i år. Eller dyra julklappar. Eller unna mig själv något extra, inte ens i matväg.
MEN, för att ändå känna av julstämning och lugn i kroppen kommer här ett par billiga tips:

- Tänd mycket ljus (På t.ex Netto kostar 100 värmeljus 25 kr)
- Köp clementiner, både julgott och skapar en mysig doft. Eller köp apelsiner och sätt i nejlikor.
- Gå ut i skogen och plocka hem ett par kottar och grenar.. hihi.
- Juldekorera med det du har och gör det bästa av situationen.
- Är du av den mer pyssliga typen kan du klippa och klista, tillverka eget julpynt, göra egna (och väldigt uppskattade) julkort.
-Lyssna på julmusik via datorn.
- Var uppmärksam i butiken, ofta säljs tex stora saffransfyllda lusekatter, 4 st för 20 kr.
- Julklappstips: Något relativt; billigt, och uppskattat samt vackert kan vara ett ihopplock av småprylar man har hittat, tex the, theburk och en chokladkaka i inslaget i cellofanplast med fint snöre.
- Glöggkväll!
- Klä dig i något rött plagg, eller använd en stor mjuk kofta för hög mysfaktor.
- Annat du kan komma på? Tipsa gärna mig isåfall :)

Mys mera nu i jul, stressa inte sönder er. Och glöm inte bort era nära kära, spendera tid med familj och vänner. Tänk: Julefrid.

Snart Sweet Christmas

Då är det fem dagar kvar till jul och detta firas såklart med RÖD text. <3
Alla julklappar är inhandlade och inslagna, mycket glögg har druckits och 3 burkar med köpta pepparkakor är slut. Jag har gått upp ett par kilo! Kul? Ja och nej.

Ja, för att folk tycker att jag ser friskare ut.
Nej, för att jag själv tycker att jag har blivit tjock.

Anyways, i flera dagar har jag har julmysstämning i kropp och själ. Hemma har det spelats julmusik och varit allmänt puttinuttigt. Jag har verkligen hittat min dröm-man!

Varje år brukar jag baka lussekatter och kola, ibland pepparkakor, men icke i år. Det får bli nästa år. Men ätit 8 lussekatter har jag gjort, kanske därav den uppgående vikten också + då 3 pepparkaksburkar, haha.

Jag vaknade halv 7 imorse och drack vaniljthé i min stora favoritmugg. Vit med fat och svart text "Big cup of tea", men nu sitter jag med kaffe istälet och har väckt min kärleksdröm.

Vi ska fira på olika håll i år, kommer sakna honom, och han mig, men nästa år ska vi fira gemensamt. jag känner ändå att detta är den bästa julen på ett par år!! Förra året ville(!) jag fira, men tråkmånsen jag bodde med då vägrade allt jul och allt nyår.
Jag fick en femma marijuana i julklapp. Som jag rökte upp för att jag var ledsen. På juldagen jobbade jag och blev hotad av en man där som tryckte upp mig mot väggen och tog stryptag och skulle döda mig, sa han. Det enda jag hde gjort var att säga att vi kunde går ner i källaren imorgon istället för den kvällen.
När jag kom hem rökte jag lite till och tog Lsd. Så var min förra jul.

Jag är så jävla glad att jag tillsammans med min fästman vill göra små förändringar i livet, för vi vill leva och ha kul! Visserligen rökte jag 0.5 g i förrgår, men det är inget som kommer upprepas på länge. Och tiden för avgiftning väntar jag fortfarande på. När den är klar flyttar vi 100 mil.

Allt så så bra JUST NU. Ikväll är vi bjudna hem till "extramamma" för att småfira jul och smaka julgodis. Hon är verkligen en dröm-mamma. Hon vet mer om mig än mina egna föräldrar och trots det säger hon att hon älskar mig villkorslöst och gör vad som helst för att hjälpa mig. Hon kallar mig "ängladottern".

Nu ska jag ge min man en blöt puss, hihi, så kan kommer upp ur sängen snart.. Han ligger där och försöker vakna, men det ser inte ut att gå så bra. Hihi.

Puss på er! Och GOD JUL!

Morgon innan soluppgång

Vaknade kl 4. Kände på en gång att det skulle vara lönslöst att gå och lägga sig igen och försöka somna om.
Så nu sitter jag framför dumburken och glor. Försöker vara så tyst som möjligt för att sambon inte ska vakna.

Vi ska flytta så därför packar vi massa kartonger fyllda med vårt hem. Idag ska de färdigpackade lådorna upp nya till nya byn. Det känna konstigt att flytta från min stad. Född och uppväxt här, men kanske har jag inte så mycket mer att hämta här? Det känns både bra och jobbigt att flytta. Är rädd inför hur jag kommer trivas och om hur livet kommer fungera. Jag är generellt ganska rädd för förändringar.

Jag självmedcinerar fortfarande med Subutex och väntar på avgiftning. Igen. Trots det har jag missat mina senaste tider hos psykolog och beroendeenhet.

Nu väckte jag sambon pga tangenterna... Hörs senare.

Varför ska alltid de jag älskar försvinna.

De jag älskar har en märklig egenhet. Att försvinna utan att höra av sig.

Vad är det för fel på mig?????

Dessutom får jag alltid skuldkänslor när jag sedan får tag på personerna, att det har varit "onödigt" att vara orolig, att jag "överreagerar" osv.

Men förlåt mig då för att jag älskar och bryr mig.

Cerebral-pares inom parantes

Inatt var jag psykotisk och hade konversationer med min pojkvän som låg och sov. Jag fick eminenta svar. Ibland diskuterade vi och debatterade. Ibland svarade han inte, då var det som jag vaknade tillbaka till verkligheten i några sekunder och bara skrek HALLÅÅ?? Kan du förfan inte ens svara på detta??? Sedan såg jag att han sov och då insjukande jag igen, eller hur man ska säga, och alla våra samtal fortsatte som om inget hade hänt.

När jag sedan vaknade mer på riktigt var befann jag mig i ett hav av dödslängtan, ångest, sorg och frustration. Jag kunde inte göra någonting, bara ligga kvar där i flera timmar i mörkret.
Efter några timmar frågade sambon om jag ville ha en pirog och jag kunde fan inte svara. Jag visste inte svaret.

Efter ytterligare ett tag tog greppade jag tag i verkligheten, i detta fall hamstern som vaknat, så jag tog ut honom ur sin bur och så fick han springa runt i sängen. Även katten har accepterat att den lille matbiten inte är till salu. Man får bara titta, inte röra.
Sedan kollade jag på ett avsnitt av House, som jag inte nu kan återge vad handlingen bestod av. Minnesförlust. Men inga känslobortfall, bara känslotillägg.

Gick ner från sängen någongång när mörkret hade lagt sig och snön blivit tät. Drack morgonkaffe. Försökte komma tillbaka. jag lyckades bli medveten om här och nu och kunde åstadkomma att använda min hjärna till nyttiga ord och vettiga tankar och ett leénde.

Men nu är jag vingbruten igen. Åter igen kan jag inte flyga.
Åter igen vill jag dö.

Sömn

Jag älskar att få sova så länge som jag vill.

Huvudsakligen är att det finns en utredning.

Det lär dröja ungefär en månad innan nästa avgiftning, vilket betyder att jag även denna månaden "måste" köpa droger. Det är ingenting jag vill. Jag får ångest av blotta tanken. Jag hatar verkligen att smyga runt som en jävla dåre. Det är dock det enda jag kan göra. Och dessutom har jag inga pengar, vilket betyder att jag måste krita, vilket då leder till en knarkskuld vilket är den sämsta sortens skuld.

Men on the bright side, så ska vården göra en ordentlig avgiftning denna gång och jag kanske inte ens måste ligga inne på "rätt" avdelning, vilket gjorde mig lite glad. helst vill jag ligga på psykosavdelningen, för då är jag garanterad ett enkelrum, som jag dessutom kan låsa, och jag får även tillgång till mina prylar som jag inte ens får titta på inne på den riktiga avdelningen.

Förresten så kollar jag igenom alla säsonger av House M.D. Han är ju också missbrukare OCH smart. När jag tände av nån dag kom det episoder där han också tände av och då tänkte jag lite löjligt att klarar han så klarar jag. Fastn att det där är på låtsas, men det hjälpte mig ändå.

/Alice

Misslyckat jävla olyckande, kanske en lycka senare?

Senast jag skrev skulle jag in på avgiftningen, vilket jag också gjorde.
Men den blev inte genomförd.
Läkaren sa efter 4 dagar: -"Imorgon får du åka hem."
Det var samma dag som jag hade fått min sista Subutex-dos. EFTER 4 DAGAR!
Jag var inte färdigbehandlad på långa vägar.
Jag hade fått lovat för mig att jag skulle få stanna i typ 2 veckor.
Där satt jag mittemot den auktoritära läkaren och såg ut som ett frågetecken.. Det är ju abstinensen jag behöver mest hjälp med, och vid tiden när han sa så var jag fortfarande påverkad.
Tiden gick och kl 21 frågade jag personalen på avdelningen om jag verkigen inte får mer medicinering.
Nej, det fick jag inte. De hade även plockat bort min vid behovs-medicin.
Jag blev mer och mer abstinent och kl 1 på natten satt jag i en taxi hem.
Inte för att knarka, utan för att jag var så förbannat besviken. Kände mig så utlämnad och utslängd.

Dagen efter hemkomst satt jag och blossade i bongen.
3 dagar senare åt jag sömnpiller på dagen och drack Cociillana.
4 dagar senare snortade jag åter igen Subutex.

Vården vet om precis allt detta, men de känns förbannat ovilliga att hjälpa mig.
JAG HAR EN BEROENDESJUKDOM. Som cancer. Den kan vara dödlig, min sjukdom.

I veckan har jag dock kämpat på så gott jag har kunnat.
Gick på mitt första NA-möte.

Men fortfarande vet jag inte hur jag ska klara av abstinensen.
Får väl vänta på nästa inläggning och hoppas att den sker på bättre villkor.
Jag vill ju för fan bli tillfrisknad. Men trots det kan jag inte sluta själv.
Klarar inte ens en enda dag utan opiater/opioider på egen hand.
Ryggsmärtan tar övertaget, men värst är alla önskedrömmar om att få dö.
Och hopplösheten.
Som jag sa till min psykolog: Jag behöver få vara inlåst, varför låser ni inte in mig?

Fredag!

Tack Bruised Barbe för att du tror på mig, jag ska kämpa lite extra, bara för din skull. :)

På fredag kl 09.00 ska jag infinna mig på avgiftningen.
Har varit abstinens hela dagen och det har varit ett helvete att få mig på rätsida igen.
Är jätteglad att få komma in, men samtidigt så nervöst och tankarna som snurrar över att jag inte komma att få träffa min sambo på 1-2 veckor.

Men det är ju för en bra grej, visst?

Håll tummarna nu.. :)

Med kärlek /Alice

NU VILL JAG IN!!

Jag har bara till en lina kvar, en ganska liten. Vet inte ens helt säkert om jag kan köpa en liten till, så jag klarar mig tills jag får komma in på avgiftningen, Jag klarar inte att vara abstinent hemma.

Jag träffa psykolog och ev läkare imorgon, så får se vad som blir planerat. Jag ska säga att jag helst vill komma in så fort som möjligt.

Fan att man ska få vänta.. När det dessutom står "akut avgiftning" på pappret.
Tiden är ju min fiende.

Väntar på behandling

Idag ska jag träffa psykologen igen.
Berättade ju förra veckan både för honom och för min läkare att jag åter igen missbrukar och att jag vill bli inlagd för avgiftning eftersom jag uppenbarligen inte klarar av att sluta själv.
Men allt tar sin tid.

Först ska remiss skickas till beroende. Åter igen ska jag svara på 1000 frågor, fylla i formulär, prata med läkare osv.
Det kommer kännas som en befrielse den dagen då jag stolt kan komma hem igen, ren i systemet, på väg tillbaka till livet.

Vi har börjat fundera på en flytt. Det borde hjälpa att komma bort från staden där alla ens drogkontakter finns. Ingen lång flytt, men ändå. En bit på vägen.

Jag våndas dock över att lämna min bästa vän. Tur att det går så mycket tåg emellan.
Min bästa vän är verkligen en sann vän. Hon vet om mitt missbruk men har aldrig någonsin dömt mig för det.
Hon gillar inte det, men hon accepterar det. Och nu är hon såklart stolt över mig eftersom jag tagit detta beslutet. Hon stöttar mig i alla väder, alla dagar om året. Även om jag inte träffar henne, så finns hon där ändå.

Och min sambo, han är minst lika stolt. Han kommer nog tycka att det är lika skönt som mig, när jag är ren, för jag mår bara sämre och sämre av alla opiater. Jag får inga "high´s" längre, jag bara slutar vara sjuk.

Är så tacksam över att jag faktiskt har folk i mitt liv som bryr sig om mig så mycket.
Förutom min mamma då. Men det är en helt annan historia...

Puss puss!

Ps: Att gå på spa i förra veckan var riktigt, riktigt skönt. Bra push för romantiken också ;)

Saker som man kastar upp faller alltid ner igen.

Det har varit en aning turbulent.

Jag grubblar mycket, funderar sönder mitt huvud, har abstinens, ångest och ingen ork.
Men jag kämpar.
Det är det som räknas.

Jag försöker att fokusera på framtiden, hur jag vill att mitt liv ska vara.
Och jag SKA komma dit.
Någon gång ska jag bli nöjd med mitt liv och med mig själv.

Jag har en fantastisk sambo. Vårt förhållande är underbart. Vi planerar giftermål.
Så, jag kan glädjas över att jag har en stabil punkt i mitt annars så trasiga liv.

Jag fick en kommentar om att jag kanske skulle testa att ta varje dag, men bara minska dosen.
Det lät som en bra idé.
Jag ska testa det också. Tack för tipset!

Som det är nu tar jag bara när abstinensen gått så långt att jag vill dö. När alla mina tankar kretsar cirkulerar kring döden. Det får mig att må illa, jag blir illa till mods.

Men nu hörrni, ska jag snart gå på spa. Jag tänkte att det kunde hjälpa mig på traven, spa är bra för kropp och själ <3

Ta hand om er sötnosar. Ni verkar underbara.

"Hej, jag heter dubbeldiagnos och jag är opiatmissbrukare."

Hej på er. Mår ni bra?

Jag har varit upptagen på senaste tiden, med lite inrikesresor och hemmakvällar hos annat folk.
Tänkte berätta om ett framsteg jag har tagit.

Häromdagen berättade jag för min psykolog för första gången (sedan -05) att jag missbrukar åter igen.
Anledningen till att jag faktislt sa det var att jag har bestämt mig för att försöka så gott jag kan, att lägga av.

Min kropp orkar inte mer och inte mitt psyke heller.
Jag håller på att trappa ut nu och det går sådär. Ibland tar jag varje dag, men ibland bara varannan och som mest med 4 dagars mellanrum hittills. Så jag är stolt över mig själv, det går sakta men säkert framåt och satt ett mål att om en månad ska jag vara helt ren.

Ville bara dela med mig av nyheten.. :)

Nu ska jag ut och gå en promenad i regnet, en promenad för att försöka få kroppen att inse att den inte behöver något knark.

Vi höres! Peace & Love

Kaffe!

Dricker kaffe med min sambo. För mig är det frukostkaffe för jag vaknade för ca 1½ timme sedan. Han vaknade redan kl 10. Men å andra sidan somnade jag 7.30 också.

Ville bara säga hej.

HEEEEJJ!!!!!!

Det gör ont.

Det gör ont.

När en dröm är sprucken.

jag hade en dröm inatt

På morgonkvisten befann jag mig i mardrömmarnas härjande och hånande värld.
Min arroganta mor var där och vi bråkade hela tiden. Jag försökte gömma spliffar och så fick jag en rosa Buddah-lampa av någon. 
Det var människor överallt. Jag lipade över vad min mor kallade mig och fick liksom inget stöd av någon. Hon försökte få min kille att lämna mig och allt var mest skit.
Iaf, tillslut åkte tanten hem efter att jag hade sjasat bort henne som en högst oönskad gäst, (trots att vi hälsade på vänner till henne..?).
När jag sedan kom in i huset igen stod maken till husägaren bakom mig och rökte heroin och precis när jag skulle röka........ vaknade jag av:
-Älskling..?

Tillbaka till verkligheten. Drömmen var obehaglig fast nu känns den mer lutad åt komikens skratt!

Det var min kille som väckte mig. Vi var tvugna att kliva upp...

Varför?

Hemleverans av hasch.

Sweet Monday... ;)

Kära Bullen.

Hej Bullen.

Jag är en tjej på 27 år som har ett grandiost problem.
Okey, nu till saken. 

Jag sitter och drömmer om att få suga av min kille. Men det går inte!
Det är synd om mig. Och honom. Såhär ligger det till:

Häromdagen när vi hade haft sex så vart han alldeles öm och röd runt ollonet.
Jag tänkte att han kanske hade fått svamp.. jag vet inte hur det yttrar sig på killar.
Jag själv har varit svamp-drabbad x antal gånger och det är lika förbannat äckligt och ondsinnat varje gång.
Det klir, svider, bränner konstant. Man kan inte ens göra sina behov utan att kvida.

Och den där jävla Pevarylen man trycker upp i muttan
åker ut som en gegga i trosorna i flera dagar.

Killar kan ju inte trycka upp Pevaryl, men det finns ju visserligen salva. Eller ska jag kleta in hela snoppen i filmjölk?

Så, om en kille efter ett knull blir röd och öm, vad kan det bero på?
Jag har inte ont eller något.
Eller har vi bara knullat för hårt eller vad är detta??

HJÄLP? 

Söta pussar, Alice.

Weeds och annat man mår bra av:

Jag har tappat bort tiden helt och hållet. Alla dygn flyter ihop till samma och tiden på dygnet har inte längre någon betydelse.
Ibland sover jag hela dagen, för att vara uppe på natten, ibland sover jag ingenting, ibland sover jag på natten och är uppe kl 6 på morgonen (som idag).

Alla andra ligger och sover fridfullt. Jag älskar att vara vaken i ett sovande hus. Det är så fridfullt, som flytande honung, sockervadd och kattdoft. Man ska ha lite låg volym på tv:n i bakgrunden och myskläder, eventuellt tända värmeljus.

Har glott igenom hela säsong 1 av Weeds och I AM DYING for att se de andra säsongerna också!
Haha, vilken rolig serie. Ungefär som Californication. Har ni sett någon av dom?
Mina favoritserier :)
Kan också tipsa om:
-Oz
-Two & a half men
-Mitt liv som död
-Breaking bad
-Tusenbröder
-Sex & the city
-How I met your mother
-Prison Break (speciellt säsong 1!)

Gosh, nu kommer jag inte på fler. Kan ni tipsa?

Jag längtar tills min älsling vaknar.. då ska jag brygga kaffe och röka morgonspliff. <3

Peace!
/Alice

Vomit ´cause of my bad habit.

Allt eller inget?

God dag!
För ett par dagar sedan blev vi sjuka, jag och min sambo, eftersom vi faktiskt inte hade tagit någonting.
Det började en kväll då sambon klagade över illamående. På natten var det jag som fick gå och kaskad-kräkas. Dagen efter började han likadant. Och frysa, svettas, frysa, svettas om vartannat.
Iaf, så igår kväll orkade vi inte mer och gav efter.

[Man blir så vek inför knarket. Bläää,,]

Nu bygger sambon lite här hemma, och jag betalar räkningar och ska gå och handla lite snart.

Vad gör ni?

/Alice

Ibland vill jag sluta, men det gör så förbannat ont.

Polis, polis potatisgris!

Den lilla ramsan lärde man ju sig redan som ovettigt barn.
jag är mer vettig nu och tycker fortfarande att det är okej att nynna,
"Polis Polis Potatisgris."

Galning i koppel med restriktioner

Jag var sjukt trött när jag vaknade. och det blev inte bättre av att röka bång med tung jäkla knuda. Och dra en lina sub. Gott var det och skönt och mysigt, men sedan kom verkligenheten och alla "måsten" in i edens garden. So, get up and go!


Skriva listor. Skriva adress på kuvert som ska postas. Psykolog. Posta brevet. Gå till Apoteket. Öppna paketet och ta två tabletter. Cykla till nästa Apotek. Cykla till affären/posten och handla cigg och hämta paket från Ellos. Köpte mig en mysig fleecejacka. Okej, ni kan få se bild. ;)

All Day I Dream About Sex

Har nog den konstigaste icke-stilen som finns.
Jag älskar:
-Babydoll, rosa,vitt, babyrosa, babyblue, grått (i klädesväg, icke i inredning)
-Grunge
-Sött och slitet, kontraster.
-80-tal
-Adidas, Puma, Nike, Reebok
-Mjukiskläder.


Men jag lovar att jag är skitsnygg!
1. Jag ser yngre ut för min ålder
2. Jag är född såhär.
3. Har kunskapen om hur jag på bästa sätt kan transformera mig till snyggolandia.


Jag hittar alltid en anledning till att knarka.
Olika exempel:
1. För att jag kan.
2.För att jag vill kunna styra över mitt mående.
3. För att fira något.
4: För att bli glad och mindre ångestfylld om något jobbigt ska hända eller har hänt.
5. För att det är så jävla trevligt.

Jag är så jävla snygg, kan jag ibland tänka.

Så blir jag så sjukt nöjd.

Men blir såklart bevsiken när jag är ful igen,

när allting på mig är nytvättat,

och man ser rakt in i mig. 

Ibland ser jag små båtar som åker iväg, med livet utan mig, och jag vevar som fan med armarna och ber båtarna återvända så jag får åka med livet, ibland har jag tur och då ler livet åt mig.

Vi vaknade en timme för sent idag. Tvättstuga. Igen. Bara småmaskiner dock men ändå, fy fan vad tråkigt.


Men iaf, recept på en bra dag:


-Vakna av en mjuk puff och hörseln uppfattar: Godmorgon älskling.
-Snål-åka på hans morgonjoint.
-Suga av honom.
-Dricka kaffe och snorta en lina.


Vi är pigga och glada idag, så det fungerar uppenbarligen.

Någon spelar basket, någon spelar galen.

Det har varit en härlig kväll med Daisy och Mr Muscle (de är också ett radarpar) samt med min kärlekskranka karl.  
Ibland är jag jätteklängig på honom men han tycker om det. Det känns ovanligt, då de flesta andra av hankönet brukar tycka att kela är otroligt överskattat och något som endast görs i samband med knullandet.
Men min kille är en riktig man! Han kelar, pussar, kramas och har sig. Och jag älskar det!
Jag har ju lite bekräftelsebehov.

Katrin Zytomierska

Jag kan stava till hennes namn utan att titta på Google.

Följer hennes blogg, har alltid gillat henne. Hon bryr sig aldrig om vad andra tycker utan hon kör sitt race oavsett vad. Det har varit kul att följa hennes "Jag vill aldrig ha barn" till "Oups jag är gravid" till "Hey, jag måste vara den häftigaste och roligaste maman ever" 

Inatt hände något magiskt. Jag fick superkontakt med hamstern, den lilla-otama-för-jeevligt-söta-parveln. Vi riktigt connectade och jag kände: nu börjar han bli tam. Han kom självmant till mig och han äter nu mer än gärna godis ur min hand, men han gillar inte att bli klappad eller lyft ännu.

Panik! Mina sobril 25:or är för fan (nästan) slut. Måste till apoteket imorgon och köpa nya.
Men nu ska jag ringa min  farfar och sedan ska jag röka en bång.
Kanske cyklar hem till kompis senare. Min älskade jobbar ändå.

Bajsa...

Efter att jag har hängt tvätt nästa gång ska jag ta laxeringsmedel, bajsa och duscha, raka mig överallt.

Vardag!

...men först ska jag snorta en lina sub...

Välkomst-fest!

Har tvättstugan idag, uärk.
Det är nog det tråkigaste jag vet. Tvätta. Bara ordet i sig gör mig rastlös och uttråkad.

Iaf, nyss hände något roligt.  Roookkkaaah.
Jag såg att jag har faktiskt tre läsare nu, som jag vet om! Haha. Ni tre gör mig jätteglad.

Välkommen Bruised Barbie.
Hoppas du kommer trivas i min värld,
men med tanke av att jag läste på länken om dig,
så gissar jag på att du kommer tycka det är rätt okej här.
I'm guessing your my kind off girl. :)

Lugna dagar.

Subutex-dagar.

De dagar jag tar Sub är oftast så felfria.
Jag får mina ärenden gjorda.
Gick på terapin.
Handlade i lugn och ro.
Kommer lättare upp ur sängen på morgonen.
Känner inte ångest över allt och livet.
Fungerar som en vanlig människa.
Klarar av mina vardagssysslor som annars är svåra. (Typ boka tvätt-tid, plocka undan, dammsuga, diska osv.)

Nu ska jag sätta mig och sy ihop sambons kläder ;)
Ikväll ska jag träffa ett par vänner över en kopp kaffe. Ska bli trevligt.

Jag och sambon rökte en spliff innan han gick till jobbet. På morgonen är den extra god. :)
Har jag glömt att nämna att vi är förlovade och sparar pengar till bröllop?
Det kommer bli ett drömbröllop... <3 Jag älskar honom!

Wild as a firefly

Gårdagen/kvällen/natten spenderades med våra vänner. Under dagen gick jag och Daisy på stan och snabbshoppade upp ett par hundralappar på 40 min. Klädfynd på Gina Tricot 5 plagg för kappt 250 :-.
Köpte ett par jeans för 99:- som är så jävla snygga, jag får ett killer-ass i dom, hihi. Som gjorda för min rohmpah. Jag lovar att min kille fick stånd.

Sen åkte vi alla hem till vännernas place och sen gick vi ute med hunden och gick och handlade till kvällens tacos, lagade till den åt våra pojkar som sött satt och spelade tv-spel. Haha, dom är så inne i det.. man baah. halllååå.. hehe  nån hemma? ;) Haha.
Jag och Daisy ååkte ner en sväng till stan runt nattetid för att kolla om det hände något roligt, så inom en timme var vi hemma. Men det var trevligt ändå att komma ut lite. :)

På natten åkte jag och älsklingen hem till våra djur. Sen somnade han, sen somnade jag ett par timmar senare. Vaknade vääääldigt sent idag... 19 typ.. Fick gå och spy, för jag frös, svettades, mådde illa, få dålig-tmående-känslor och spydde, duschade,, borstade tänderna och intog medicin för att bli frisk igen. Nu är jag som vanligt igen. Frukost nu kanske?

Natti!
/Alice

Shopaholic

Herregud som jag shoppar. Det är som att jag född för att spendera pengar. Igår köpte jag kläder på Gina och idag på H&M.. Höhö men jag mår bra av att kunna unna mig, lyxa till, och dessutom behöver jag en helt ny garderob i sen storlek som passar. Ungefär 95% av  mina kläder är för stora = Inte snyggt. Jag har gått ner 4-5 storlekar i jeans, så ni kan ju tänka er hur mina gamla ser ut på... ungefär som att man har bajsat på sig. Hehe här kommer Alice med bajs i brallan, liksom.

Och så köpte jag ett tv-spel till x-box:et.. T.om sambon blev glad hehe. Han tycker att det är synd att jag inte uppskattar tv-spel som han gör, men jag inte riktigt hittat vilka spel som passar mig. Detta jag köpte verkar.. mer mig. Ska testa imorgon! :)

Morgonen var rena rama kaoset i känslolivet. Min mamma ringde dessutom och skällde ut mig efter noter och radar upp alla mina negativa negativa. Jag vill  ha mamma som är snäll, jag önskar mig en riktig mamma.

Jag fick ta två olika sorters benzo för att komma på benen och dra två linor Sub och röka två bång-hits.
Sedan mådde jag bra och kunde göra alla ärenden jag skulle, utan att dö av panikångest eller stress.

Tycker att det är för jävligt att man inte får medicinera sig själv. Vilken är bäst: En människa som mår otroligtm dåligt men som kan bota sig själv, eller en människa som slutligen tar livet av sig, pga att man inte orkar med sina egna känslosvängar? Vad är bäst? Lagen eller mitt människovärde. Och ja, jag tycker att det är jättetråkigt att jag ska behöva ha det såhär. Jag vill kunna må bra lagligt. Jag vill leva ett liv.

Ikväll ska vi till våra vänner och dricka nån cider (jag är nästintill nykterist) och sedan gå ut på stan och kolla om det händer något roligt. Det är ju fredag så något borde kunna erbjudas. :)

Ha det bra, speciellt Sandra som är min enda läsare, tror jag. ;) Gullig tjej, det där.

/Anonyma Alice

One day is a whole year.

Jag orkar inte alltid.

Ibland ger jag efter, ibland ger jag upp.

Vill kämpa, men blev så besviken.

Fludder gjorde ner sig i sängen.

Oskyldig...

Ja, det är sant. Han bajsade i vår säng. Och när jag stoppade tillbaka honom in till buren såg jag till min stora förvåning att jag hade inkletat bajs på händerna. Tur för tvål och vatten. ;)

Jag är hemma själv just nu, sambon är på jobbet, men jag längtar så efter honom. Runt omkring mig är allt huller om buller, saker överallt! Men ikväll ska allt vara på plats och då jag ska belöna mig med riktigt härlig cannabis-kväll. Lite spliff, lite bång, lite pipa. Bara softa och ta det lugnt och njuta av livet och inredningsbytet.

Inatt kunde jag inte sova. De flesta blir trötta av opiater, men jag blir superpigg. Nu är det sista morfinet slut, tramadolen  (vi åt verkligen upp ALLA igår, 14 morfinpills och 40 tramadol)  är slut men på fredag kan jag hoppa på min älskade subutex igen, som jag har längtat!

Man ska vänta 48 timmar innan man kan ta sub om man har andra morfinpreparat i kroppen, men det går bra att blanda med både tramadol och cocilliana-etyfin, av nån avvikande anledning.

Helgen ska spenderas i en stuga, nära till vatten, med våra bästa "par-vänner".

Är det någon som läser min blogg? Jag har ingen aning, men säg gärna till om jag ska fortsätta skriva eller inte. :)

Fludder är en hamster

Idag köpte jag och min sambo en familjemedlem. En söt liten hamstervarelse som fick namnet Fludder. Hihi. Sött ju. Var sambon som kom på namnet. Det gick till som så att jag mådde lite taskigt och ville in på djuraffären och klappa gnagare... och då fick jag syn på Fludder, sa på en sekund, den ska jag ha! Jag ringde hem och frågade: Baby, jag har blivit kär i en hamster, får jag köpa den. -Ja, klart du får, sa han, min underbaring. jag köpte Fludder och åkte hem och sambon blev lika kär han. Så nu är vi fyra i vår lilla söta familj. Vi älskar verkligen djur och prioriterar djuren framför oss själva. Imorgon ska jag eventuellt vara hundvakt till världens pussigaste pitbull, så go! 

Idag har vi fått en jäkla massa saker uträttat, stan, hämtat tre paket på olika ställen, fixat iordning tv och hyllor, allt på väggen. Vi kör stenhårt på "compact living". ;)

För övrigt mår jag riktigt gott just nu för jag har tagit en rätt rejäl dos benzo och en jäkla massa opioder och opiater. Ja, min sambo också. Vi blir så pigga, glada och kreativa och natten slutar alltid med flera timmars intensivknullande. På opiater kan man hålla på hur länge som helst och allt är extra skönt.

Jag hatar när folk kallar mig knarkare. Alltså, jag vet ju om att jag intar olagliga substanser, men jag ser det som medicin. Jag lider annars av sådan otroligt olidlig ångest osv, jag har ju borderline.
Många har sådana hemska fördomar om hur en "knarkare" ser ut. Det är ju helt fel! Ni har inte en aning om hur många missbrukare ni möter dagligen, som ni inte ens reflekterar över.
Bara för att man tar medicin innebär inte det att man skiter i hur man ser ut, tvärtom så är jag sjukt fåfäng och måste alltid lukta gott, ha rent hår, fina kläder, hel och ren helt enkelt. Som jag blev uppfostrad till.

Nu ska vi mysa ordentligt och kela med våra djur, men nog mest med varandra ikväll. Vi är så kära och vill spendera hela livet tillsammans. Vi gör allt tillsammans! Han är inte bara min pojkvän, utan även min allra bästa vän. Han är en otroligt fin kille, så varm och omtänksam och förstående. Jag klarar inte mig utan honom, jag är beroende. På ett bra sätt <3

På återséende! Ta hand om varandra och de ni älskar och bryr er om.
Peace
/Anonyma Alice

Bomba!

Jag fick knulla inatt och efteråt somnade jag som en stock. Det var en väldigt god natts sömn.
Min kille och jag har ett fantastiskt sexliv, allt funkar bra och ingen är det minsta blyg för något.
Jag kom när han var inne i mig och han kom när kuken var i min mun, sedan svalde jag simfiskarna.

Idag vaknade vi vid 9 och spelade tv-spel för att sedan duscha och ringa viktiga samtal.
Ska ner på stan snart och träffa familj för att äta och shoppa lite antar jag.

Är fortfarande så sjukt jävla cb-sugen, men ikväll.... ikväll...
Bombade två Tramadol istället nu på förmiddagen. Och svalde en liten Sobril 25:a.
Gör gott för kropp och själ.

Gotta go! See ya,
peace.

I samma andetag av de djupas vatten häller jag min börda över dig.

Jag vet inte varför jag blev så himla ledsen nu på kvällen. Det kom på en sekund, så plötsligt, trots att jag har haft en sån bra dag och fått mycket gjort och shoppat och pussats och kramats <3

Jag är ångestfylld och kåt samtidigt, är det normalt?
En pulserande kuk i mitt underliv skulle göra mig gott. Det är varmt och tryggt och man tänker inte på något annat än den personen man älskar. Det finns ingen ångest i sex.
Jag vill knulla helt enkelt.

Och så vill jag röka cb, men har inget. Och ingen vid behovs-medicin. Och är inne på sista opioden.
*suck*

Jag går och lägger mig. Godnatt.

Och en sak till: Jävla skit vad less jag är på alla dessa känslor jag bär omkring på!

Tristess, vemod och oro.

Kvällen är kommen, regnar väntar på mig utanför. Men jag stannar inne.
Det är den där förbannande oron som sprider sig längs med min kropp,
jag vill krypa ut ur mitt skal.

Mitt röka är dessutom slut, det stör mig för jag kommer inte sova lika gott inatt, och sömn är prio 1 för mig.

Ibland är tungan fasthäftad. Det kan gå ut ända i fingertopparna,
och jag kan inte förmedla mig.
Har ingen aning om varför det blir så när jag inte mår helt hundra.
T.ex skulle jag aldrig kunna ringa till någon, för jag sitter bara stum i min sida av luren.
Och så frågar någon vad det är och jag svarar ärligt: Jag vet inte.

För jag vet verkligen inte. Jag vet inte varför det kommer, ständigt återkommande, dessa svängningar som gör mig galen, som gör att jag vill skära ut allt ont och ge bort till någon jag inte tycker om. Fy fan vad elakt.
Men folk har inte alltid behandlat mig väl och jag har aldrig hämnats eller liknande, men jag drömmer om det.

Jag är alldeles för feg.

Ska äta kvällsmedicin nu, en neuroleptica, en SSRI, ett par olika sorters benzo och en opiod. Jag tog opiater förut men effekten har helt avtagit. Skit-tråkigt. Och nu mår jag dåligt igen.


"Mina händer darrar, jag är skakig i benen, jag behöver dig nu, kanske rakt in i venen."

Laglig marijuana i USA: En Revolution

bild från aftonbladet

Läsvärd artikel från aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7554728.ab

Vart var hjälpen när jag behövde den? Varför stängdes dörrarna?

Anekdot från dåtiden: (Årgång -03-04-05 )

En gång i tiden visste mina läkare om att jag missbrukade deras läkemedel till sin yttersta gräns. Det var jag själv som berättade det och jag bad självmant om hjälp att trappa ut mina lugnande och insomningstabletter. Jag fick NADA-akupunktur, och en särskild kontakt som skulle hjälpa mig med nedtrappningen. Det gick inget vidare att göra den på egen hand så under ett års tid gick jag dagligen till min vårdcentral där de i sin tur fick överlämna min dagsdos i min något skakande hand.
Jag ville bli fri från mitt missbruk, jag bad på mina bara knän om hjälp och blev remitterad till beroendecentrum för utvärdering, och beskedet som kom var att de kunde inte hjälpa mig, pga att jag har en dubbeldiagnos. (Dubbeldiagnos är man lider av missbruk + en psykiatrisk diagnos.)
Då blev jag trött på allt och vaknade en morgon och gick cold turkey. I fyra dagar trodde jag att jag skulle dö. Beroendecentrum fick reda på detta och sa åt mig att jag INTE fick sluta på det viset, det kunde vara livsfarligt. Ja. Det visste jag, men jag hade gjort allt jag kunde för att få hjälp. Tillslut tog jag till mig mottot: Ensam är stark. Det fick bära eller brista och sedan dess, förutom ett par enstaka återfall, har jag kunnat hålla mig på en låg dos dagligen. Den som står angiven på läkemedelsförpackningen, ni vet. Fast, det som kommer ur andras medicinförpackningar kan jag knapra mer okontrollerat, det är ju rätt sjukt.

Eller som den gången när jag hade brutit ett ganska känsligt ben i kroppen och fått Tramadol (en opiod) utskrivet och läkarna inte ville att jag skulle trappa ut utan bara sluta efter en månad av minst 140 kapslar. Nej nej, sa jag. -Jag VILL trappa ut.

Jag fick helt enkelt ta metadon den kvällen. För om inte sjukvården kan göra sitt, så får väl jag göra vad jag själv kan eftersom jag höll på att bli sjuk.

Organismen:
mina händer darrar jag är skakig i benen
jag behöver dig nu kanske rakt in i venen
jag borde komma ner en stund försöka vila nu
men ändå sniffar jag i mig din doft och löper linan ut
om jag är utan dig så blir jag stel som tennsoldater
jag kan inte tänka klart när kroppen saknar kemikalier
kärlek är egentligen så stora doser med choklad
är känslan av det vänder magen, tempen 50 grader
jag har ett missbruk på halsen som en slipsknut
blir det värre skriker mina nerver som en mistlur
bryter mina löften fast jag lovar alla inget mera
har gått för långt för att läggas in på rehab
för du är knark


Refr.
jag behöver mer fastän du förstör mig helt
Knark, jag behöver mer fastän du förstör mig helt


Pst/Q:
jag trampar vatten i kvicksand medan du drar ner mig
jag sjunker bara djupare varje minut du ger mig
jag vägrar släppa taget jag kan inte hjälpa det
jag är på väg att träffa botten och jag älskar det
jag skulle hellre mista livet än att mista dig
trots att du förtrycker mig fördärvar mig förgiftar mig
försök förstå hur jävla starkt jag hatar dig min älskling
du är min last min börda min förbannelse min frälsning
du är mitt liv min luft min själ mitt allt min enda vän
du är påsen pulvret skeden nålen tändaren
du är sanningen och ljuset gör mig troende
du är mitt gift mitt knark min drog och mitt beroende
du är knark


Refr.
Anton Kristiansson:
du skjuter ner mig vart har du pistolen
jag skjuter upp dig tills jag har dig i blodet
eldar skeden knyter skärpet till jag känner venen
svett och feber jag behöver dig ikväll jag ber dig
du är mitt heroin jag kan aldrig få nog i kroppen
jag har dig och hela ditt väsen runt i blodomloppet
så ge mig subtex metadon oavsett
ändå så dras jag till dig för du är min enda drog
men vi är ying och yang
allt eller inget alls
bipolära aldrig mittemellan inget kan
ta dig ur mig så jag söker dig konstant
du är mitt allt men du kommer döda mig långsamt
du är knark

Refr.
jag behöver mer fastän du förstör mig helt

Det finns ingen nutid.

Jag delar in mitt psyke i 6 olika delar: Kapitlet heter: Det finns ingen nutid. Låten över (Infected Mushroom - Heavyweight) passar bra in i alla mina 6 upplevelsenivåer.



*Landet för länge sedan.
-Då jag kastas tillbaka till barndom/tonår/det som har hänt. Både positva och negativa upplevelser, vilka oavsett vad kan göra mig melankolisk, ledsen och insjunken.


*Tillbaka till framtiden.
-När jag har drömmar, mål, känner mig upprymd, förväntansfull, gör massor med saker, blickar framåt, vill träffa vänner, skrattar, har roligt, kommer med idéer.


*Nattliga drömstadiet
-Nattetid, i drömmarnas hemska mardrömsvärld som gör mig svettig, orolig och ofta kan en dålig dröm unde natten förstöra hela min nästa dag. Nattens upplevelser vägrar lämna mig.


*Gränslandet.
-Gränslandet kan vara fantastiskt. Här bestämmer jag medvetet över vad jag vill känna och när. jag kan ibland stappla lite över psykoskanten, bara smaka lite på den, ta makten, ofta blir jag piggare under denna perioden och är ganska kreativ. Vissa dagar vacklar jag dock närmare neurosen, men då försöker jag snabbt kliva tillbaka till psykosgränsen. Det sker omedvetet och jag kommer på vad som hände, men efteråt.


*Neuros
-Det värsta tillståndet av de alla. Jag har här ingen som helst makt över mitt liv, över min kropp, över mina tankar. Mycket ångest och oro som känns så starkt att hela livet kan rasera. Ofta är det i neurosen jag tänker på döden på ett drömskt sätt. Ofta dissocierar jag under denna tidsperioden.


*Psykos
-Psykosen kan vara skrämmande, ofta kan man vara livrädd, men jag känner ändå att jag har makten. Hjärnan går på högvarv, jag blir ofta kreativ, hittar finurliga lösningar på det jag är mest rädd för, hittar alla kryphål som finns i världen för att oskadliggöra mig själv. Trots detta lever jag ofta i fullständig skräck och begränar mitt liv, ofta inom hemmets gränser, eller alla gångar i huset dit man behöver en nyckel för att ens komma in. I denna perioden är jag väldigt rädd för att döden ska ta mig på ett sätt jag inte är beredd på.

En ovanligt ljus morgon

Igår (läs: inatt) bytte min sambo gardiner, från tjockare till vita tunna så nu är det så mycket ljusare hos oss. Jag  behöver sol-ljus för att må bra och vara piggare. Det tycker jag är rätt coolt, att man sambo bytte gardiner. Han är en han. Och Han byter gardiner, diskar, städar, fixar och pysslar. Den första killen jag har känt som har sett mig som jämlike. HurraHurra!

Jag dricker ett glas juice med tropiska frukter i. Kall juice på morgonen är bland det bästa + Coca Cola och kaffe. Jag är mer en "drick"-människa än en "äta"-människa. Äta känns inte så spännande, mest bara tråkigt och något man måste göra ibland. Och så gillar jag hellre kall mat än varm mat.

Jag sov på soffan inatt för det blev så sent. Jag tog mina sömnpiller så som jag ska, men det är inte alltid jag får effekt av Stilnoct (Still-knocked?) så då får man ju vara vaken istället.

På morgonen känner jag mig oftast lite nedstämd, jag vet inte varför det är så, det bara är. Den där förbannade melankolin som kryper sakta till mig. Nu kom den. Och jag ska genast ta min morgonmedicin och lite andra vid behovstabletter och rulla en spliff.

Sedan ska jag slappna av igen, släppa oron i kroppen och försöka läsa eller titta på film. Så hoppas jag på att träffa fina vänner ikväll.

Peace out!

Till minne av en som var som mig och vi hatade varandra men kunde inte slita våra tankar från den andras,

För ett tag sedan begick en ung tjej självmord. Kontakten med henne hade varit sporadisk, mestadels pga vår hatkärlek till varandra. Vi var helt enkelt för lika, vi hade växlande konflikter blandat med en hjälpande hand och stöttning.

Men det går knappt en dag utan att jag tänker på henne och häromdagen skrev jag en dikt till henne.


Vet inte hur jag ska förklara,
Vet inte hur jag ska berätta,
Men det var en gång en flicka
som växte upp i en fin familj
och vacker natur,
Men någonting gick fel
och livslusten försvann, först långsamt,
sedan i en rasande takt.
Hon sa: Jag dansar på randen till galenskap.
Och vi alla tyckte att hon bara talade vackert.
Hon försökte skära bort sin inre smärta,
supa skallen i bitar,
ta för mycket medicin,
ligga med fel killar,
som ändå kallade henne för hora.
För de betalde ju faktiskt tågbiljetten.
Hon försökte att injicera kärlek med bara ord,
men tyvärr inijicerade hennes kärlek pulver.
Det var aldrig någon som trodde på hennes ångest,
ända tills pratet hade blivit verklighet,
när hon hängde i ett buntband och dinglade.


Så ångrar man sig efteråt,
och undrar om man kan få göra om allting?

Dubbeldiagnos i dubbeltrubbel

Hej alla !

Jag har nu, efter en stunds övervägade, öppnat en ny blogg, helt anonym. NN är jag. (Det betyder Någon i rättsväsendet.)

Skriva är ett av mina stora intressen och jag behöver det för att överleva och jag behöver syre för att leva.

Tyvärr har jag inte fötts med de bästa gener. De senaste 10-11 åren har jag varit i kontakt med socialen, terapeuter, psykologer, läkare, missbruksvård, rättegångar.. you name it.

Droger är den stor del av mitt liv. Och jag trivs att ha det så. För jag vill må bra och kunna prestera i samhället. För mig är droger medicin, precis som Alvedon när jag har huvudvärk.
För jag har en dubbeldiagnos, dvs, jag har ett missbruk tillsammans med en psykiatrisk diagnos: Emotionellt Instabil personlighetsstörning, ja, samt att jag gick in i väggen för ett år sedan.

Och hör nu och häpna, innan jag blev sjukskriven jobbade jag inom psykvården/missbruksvården. Jag skötte mitt jobb bättre än många andra men tyvärr skulle jag som vanligt överprestera och pang! sa det.. och så låg jag inspottad i väggen.

Jag kommer blogga öppet om mitt liv, om hur det är att vara sjuk, o hur det är att vara missbrukare.
Ni kanske är nyfikna på vad mitt missbruk innebär?
-Cannabis
-Opioder/Opiater
-Bensodiazepiner

Och när man vill festa till det lite extra klipper jag gärna syra.
I princip lite av alla kategorier som finns, förutom centralstimulantia tex Amfetamin. (Jag drabbas av psykos vid ett tjackrus, det var 10 år sedan sist och jag håller mig långt borta från alla "uppåt-droger".

Häng kvar, följ min resa genom livet, i motgångar, eufori och samhällskritik.

Peace, var rädda om er!

Härmed avslutar jag med en godnatt-bild. :)