Anonyma Alice, Ajdå, vilket liv det blev..

Organismen:
mina händer darrar jag är skakig i benen
jag behöver dig nu kanske rakt in i venen
jag borde komma ner en stund försöka vila nu
men ändå sniffar jag i mig din doft och löper linan ut
om jag är utan dig så blir jag stel som tennsoldater
jag kan inte tänka klart när kroppen saknar kemikalier
kärlek är egentligen så stora doser med choklad
är känslan av det vänder magen, tempen 50 grader
jag har ett missbruk på halsen som en slipsknut
blir det värre skriker mina nerver som en mistlur
bryter mina löften fast jag lovar alla inget mera
har gått för långt för att läggas in på rehab
för du är knark


Refr.
jag behöver mer fastän du förstör mig helt
Knark, jag behöver mer fastän du förstör mig helt


Pst/Q:
jag trampar vatten i kvicksand medan du drar ner mig
jag sjunker bara djupare varje minut du ger mig
jag vägrar släppa taget jag kan inte hjälpa det
jag är på väg att träffa botten och jag älskar det
jag skulle hellre mista livet än att mista dig
trots att du förtrycker mig fördärvar mig förgiftar mig
försök förstå hur jävla starkt jag hatar dig min älskling
du är min last min börda min förbannelse min frälsning
du är mitt liv min luft min själ mitt allt min enda vän
du är påsen pulvret skeden nålen tändaren
du är sanningen och ljuset gör mig troende
du är mitt gift mitt knark min drog och mitt beroende
du är knark


Refr.
Anton Kristiansson:
du skjuter ner mig vart har du pistolen
jag skjuter upp dig tills jag har dig i blodet
eldar skeden knyter skärpet till jag känner venen
svett och feber jag behöver dig ikväll jag ber dig
du är mitt heroin jag kan aldrig få nog i kroppen
jag har dig och hela ditt väsen runt i blodomloppet
så ge mig subtex metadon oavsett
ändå så dras jag till dig för du är min enda drog
men vi är ying och yang
allt eller inget alls
bipolära aldrig mittemellan inget kan
ta dig ur mig så jag söker dig konstant
du är mitt allt men du kommer döda mig långsamt
du är knark

Refr.
jag behöver mer fastän du förstör mig helt