söndag 1 augusti 2010

Det finns ingen nutid.




Jag delar in mitt psyke i 6 olika delar: Kapitlet heter: Det finns ingen nutid. Låten över (Infected Mushroom - Heavyweight) passar bra in i alla mina 6 upplevelsenivåer.



*Landet för länge sedan.
-Då jag kastas tillbaka till barndom/tonår/det som har hänt. Både positva och negativa upplevelser, vilka oavsett vad kan göra mig melankolisk, ledsen och insjunken.


*Tillbaka till framtiden.
-När jag har drömmar, mål, känner mig upprymd, förväntansfull, gör massor med saker, blickar framåt, vill träffa vänner, skrattar, har roligt, kommer med idéer.


*Nattliga drömstadiet
-Nattetid, i drömmarnas hemska mardrömsvärld som gör mig svettig, orolig och ofta kan en dålig dröm unde natten förstöra hela min nästa dag. Nattens upplevelser vägrar lämna mig.


*Gränslandet.
-Gränslandet kan vara fantastiskt. Här bestämmer jag medvetet över vad jag vill känna och när. jag kan ibland stappla lite över psykoskanten, bara smaka lite på den, ta makten, ofta blir jag piggare under denna perioden och är ganska kreativ. Vissa dagar vacklar jag dock närmare neurosen, men då försöker jag snabbt kliva tillbaka till psykosgränsen. Det sker omedvetet och jag kommer på vad som hände, men efteråt.


*Neuros
-Det värsta tillståndet av de alla. Jag har här ingen som helst makt över mitt liv, över min kropp, över mina tankar. Mycket ångest och oro som känns så starkt att hela livet kan rasera. Ofta är det i neurosen jag tänker på döden på ett drömskt sätt. Ofta dissocierar jag under denna tidsperioden.


*Psykos
-Psykosen kan vara skrämmande, ofta kan man vara livrädd, men jag känner ändå att jag har makten. Hjärnan går på högvarv, jag blir ofta kreativ, hittar finurliga lösningar på det jag är mest rädd för, hittar alla kryphål som finns i världen för att oskadliggöra mig själv. Trots detta lever jag ofta i fullständig skräck och begränar mitt liv, ofta inom hemmets gränser, eller alla gångar i huset dit man behöver en nyckel för att ens komma in. I denna perioden är jag väldigt rädd för att döden ska ta mig på ett sätt jag inte är beredd på.

Inga kommentarer: