Ibland händer saker som inte får hända. Saker som får allt att ställas på sin kant. Min pojkvän höll på att dö i fredags. Jag tänker inte gå in på vad som hände, men så rädd har jag aldrig varit i hela mitt liv. Det kändes som att jag började omvärdera allting runt omkring mig. Jag insåg att jag måste lära mig att uppskatta livet, varje sekund av det, både de bästa dagarna, men också dagarna jag dippar. Den man älskar kan vara borta när man minst anar det. Tänk vad hemskt det skulle vara om det hände, och man då inser att man har kastat bort tiden på helt onödigt småtjafs osv?

Det är inte lätt för två missbrukare som lärde känna varandra som pundare, som blev tillsammans och fortsatte punda, för att bli rena tillsammans och dessutom göra en flytt på 100 mil. Det är stora omställningar. Det skrämmer mig fortfarande.. allt.. men nu ska jag verkligen anstränga mgi för att vara mer positiv,, utsätta mig för saker som jag egentligen inte vågar, och att hitta en sysselsättning.

Idag har jag/vi tittat på film typ hela dagen (och lämnat pisseprov på sjukstugan) och jag har verkligen uppskattat att det har varit _mysigt_ att igga under en filt och bara slappna av i lugn och ro och äta kexchoklad.
Och kvällen ska också vara mysig, det är förutbestämt.

Vill bort från denna hemska känslan..

Jag känner mig så fruktansvärt ensam och meningslös. Jag bara finns, existerar, men inte fan finns jag ändå. Jag gör inte nytta, vare sig åt mig själv eller ger någon annan lycka eller whatever. Jag känner mig som ett moln som flyger omkring, men ingen tittar uppåt.
Jag har en längtan tillbaka till mitt gamla liv. Jag har drogsug. Jag vill fan ta något för att slippa må såhär, känna såhär. För jag vet inte hur länge till jag kan stå ut. Ensamheten dödar mig. Allt går långsamt. Fram eller tillbaka? Stillastående. Livet står stilla. Varje dag är likadan. Gå upp, röka en cigg, dricka kaffe and so on & so on.. all day long. Jag är inte motiverad till att göra någonting. Jag vågar inte ens försöka mig på att lära känna folk, för jag kan inte bete mig som en människa. Jag står inte ut bland andra! Men samtidigt vill jag inte vara såhär ensam. Den enda jag har är min sambo och det tär på vårt förhållande. Jag kväver honom. Och när han går ut för att roa sig känner jag mig övergiven. Även om jag förstår att han inte kan sitta barnvakt åt mig hela tiden.
Jag är splittrad..jag längtar tillbaka till mitt missbruk. Jag fixar inte att vara ren. Men samtidigt vill jag inte leva ett pundarliv heller. Men åtminstone mår jag bättre psykiskt då. Nu vill jag typ bara försvinna från jordens yta. Jag klarar inte det här. Hjälp?!!!

Om jag ändå bara kunde ta lite...

Idag är jag otroligt sugen på en spliff, en bong och ett par linor sub. Men jag ska inte. Istället förlitar jag mig på att min medicin tar hand om mig, vaggar in mig i något slags lugn. Jag har inte ångest eller något sådant, jag är helt enkelt bara sugen på att "leva"...

Perfect darkness.

För första gången sedan min flytt har jag känt en känsla av acceptans. Jag accepterar att jag bor här. Jag accepterar att jag inte får knarka. Jag accepterar att jag måste lämna urinprover för att få mina mediciner utskrivna. Sålänge jag sköter mig, är vården snäll vid mig.
Jag har faktiskt slarvat med pisseproverna ett tag. Jag är omotiverad, men ändå går jag dit.. kanske nån dag för sent ibland. Men jag är noga med att ALLTID ringa beroendeenheten och meddela anledningen.

Senaste nytt för övrigt är att jag är stolt ägare av en ny awesome tatuering. Den tog 6 timmar att färdigställa. Jag är sjukt nöjd. Gjorde den hemma i soffan, höhö, och när vi var klara vid 3.30 på morgonen stupade jag i säng och slocknade så fort huvudet nuddade kudden.

Men, i all medvind följer motvind. Jag är sjuk! Feber, frossa, får inte behålla någon vätska, bultande huvudvärk. Men jag är tapper. Jag ligger ändå ganska nöjd i soffan och tittar på dokumentärer och serier.

Men eftersom denna bloggen främst handlar om missbruk kan jag passa på att skriva lite om känslor kring att vara drogfri. Det går knappt en dag utan att jag längtar efter opiater. Opiaterna är mitt största sug, därefter cannbis. Jag har blivit "utsatt" för att folk har rökt i min lägenhet, men ändå har jag kunnat hålla mig. Det gör mig stolt. JAG har övertaget nu. Inte substanserna. Tror inte att jag någonsin kommer känna mig hel eller som en normal människa igen, någonsin, men jag arbetar på att försöka få det dagliga livet att flyta på. Jag går dock inte ut så mycket, men just nu känns det bäst så. Jag trivs bäst med att vara hemma, i min trygghetsoas. Helst med maken och husdjuren. Men jag njuter av egentid också. Bitarna i mitt nya liv har inte hittat sin plats, men jag letar vidare.

Peace!

Den tidigt förlösta ungdomen.

Min största rädsla i livet är att möta andra människor.

Nu har jag skrivit typ 100 olika inlägg och raderat alla för att börja om. Jag skiter i det nu. Tjo.

Som det känns..

Vaknade jävligt tidigt imorse. Min sömnmedicin är slut. Men men, då hinner jag göra lite idag.
Vid 11-tiden ska jag g till vårdcentralen och lämna pisseprov. Den där tanten som som alltid för nöjet att titta på är alltid jättesur av någon anledning. Ful som stryk är hon också. Alltså, inga som helst fördelar med att vara henne. Hua!

Senare idag ska jag ta tag i min socialfobi och ner på affären. En vän kommer över senare och tills dess behöver jag ha handlat lite. Lite fikabröd, mjölk och kattmat. Egentligen mat också, men jag har inte råd.
Jag har fan inte snattat en enda pryl sedan jag flyttade upp hit. Mest för att det skulle kännas för pinsamt att åka fast och för att verkligen ALLA skulle veta om det. Där nere brydde man sig inte nämnvärt. Rykterna sprids inte snabbt där men i en håla som denna går löpelden varm. Jag saknar att bo neråt. Jag har hamnat på fel plats vid fel tidpunkt, helt enkelt.

Jag lever.

Jodå. Jag lever men har flyttat och inte haft något internet på snart 3 månader. Nu har det äntligen kommit igång. Heja Bredbandsbolaget! "Upplev mer". Jovisst.

Drogfri är jag också. Det känns sådär. Jag har fått en massa onda och hemska känslor tillbaka och jag kan inte känna någon glädje. Är det så för alla?

Skriver mer senare.. Nu, kaffe.

Peace out!

Vart är den??

Jag hittar inte min mens.
Den kommer inte, fastän att jag väntar på den.
Jag har väntat i nästan 3 veckor nu.

????

My best sunday dress

Älsklingsklänning! Den påminner mycket om den förra jag köpte, men denna är ännu finare tycker jag.

jag känner mer och mer hur mitt intresse för kläder och inredning börjar komma tillbaka och jag njuter av det. Jag är i botten en kreativ person som uttrycker mig bäst genom färg och form.

I klädväg, om jag skulle få välja ett enda plagg att ha på mig livet ut.. så kan bara inte välja mellan klänning eller mjukiskläder. Haha. Mjukiskläder är nog det skönaste, men klänning och skönt också + så fint.

Peace!

Alla hjärtans dag.

Hej på er. Hoppas ni får en trevlig Alla Hjärtans Dag, även ni som är singlar.
När jag var singel brukade jag fira mig själv. Jag köpte någon god choklad och en tidning och tände lite ljus och sånt. Tittade på nån film jag tycker om.

Alla hjärtans dag är en tradition som man hyller livet, kärleken och faktiskt fåglarna med.
Det var i Rom allt började och med den halshuggne Prästen Valentin, som teg och vägrade att avsäga sig sin tro och valde döden den 14:e februari år 269. Längre fram i tiden började man se samband med att i mitten av februari, valde fåglarna sin partner som den skulle vara med hela livet... och allt det bla bla bla blev till slut till "Valentine´s day".

Detta året vaknade jag med min älskling jämte mig. Vi låg och kramades lite extra imorse. Eller ja, klockan var runt 13 när vi vaknade. :)
Vi är med i tidningen idag, så den ska vi gå och köpa om en stund. Hihi.

Och vår lägenhet ligger ute för försäljning och alla tycker att bilderna och lägenheten vart jättefin. Känns kul att få lite bekräftelse på det, för vi har kämpat ganska mycket renoveringen. 

Jag har ingen terapi eller någonting på flera veckor, vilket känns skönt. Det är bra att få ett avbrott ibland, stilla alla tankar och känslor. 
Jag mår ibland bättre av att INTE gå på min terapi för det är så mycket känslor och funderingar som kommer upp i samband med sessionerna. Så i tid tills de jobbiga har lagt sig, är det dags igen att dra upp det.
Jag vill ju gärna inte vara en martyr. ;)

Men skitsamma för nu. 
Hoppas iaf ni får en trevlig kväll. 
Vi ska äta pizza och mysa. Vi har bjudit hem ett par vänner. :)
Puss! 

Komplett lyckorus av livets kickar.

Idag är en mycket bra dag. Jag fick en extremt, otroligt och härlig nyhet idag. Jag blev så glad så jag nästan sprack, men jag får inte skriva om det i bloggen tyvärr. Inte ännu åtminstone. :) :) :)

Äntligen hemma :)

Äntligen blev vi färdiga igår med allt inför fotograferingen idag. Igårkväll satt jag i soffan och rökte & bubblade och funderade på allt möjligt. Jag kom att jag det var första gången jag tänkte: Nu känns det som hemma. Och nu ska jag alltså flytta. Haha. Jag hoppas att fotografierna blev bra.

I eftermiddag kommer Daisy hit på en kopp kaffe.
Ska bli jättetrevligt. Hon är snäll. :)

Sitter med tända ljus runt mig och lyssnar på musik. Nice nice.
Katten ligger jämte som en liten hårboll. Fan vad jag älskar den katten helt sjukt övermycket.
Jag tar hand om honom som ett litet barn.
Gullar jämt, kelar hela tiden och vi leker mycket.

Innan jag avslutar ska ni få ett annat Tradera-fynd. Har ett par stycken faktiskt. :)
Snygg, eller hur? Jag älskar sådan "kragar".

Vit dröm med rosa sammetsrosett

Jag gillar verkligen att shoppa loss på Tradera. Här är ett av mina senaste fynd. :)

Flyttkaos & ny spis

Idag blev jag väckt av telefon kl 10 av Elgiganten-snubben somkom med vår nya spis. Tur att min sambo har behörighet att koppla in spisen själv, så slipper vi anlita en elektriker. :D Vi renoverar för fullt här inför lägenhetsförsäljningen. Imorgon kommer fotografen och ska ta bilder på vårt hem. Vi är väldigt nöjda hittills, fastän att det är lite kaos hemma just nu med saker precis överallt. ;)

Idag blir det till att fortsätta packa undan och "gömma" saker inför fotograferingen och gå till affären och köpa blommor och färsk frukt. Pimpa lägenheten lite. Och hänga upp nya gardiner. Byta sängkläder till ljusa. Sådant småfix gillar jag.

Vi ska måla lite till, men bara på ett par småställen. Lite vitt och lite grått.Vi hoppas att det blir budgivning på lägenheten så den kommer upp i över 400.000k.

Och katten undrar varför det är så stökigt hemma nu. Vi brukar oftast ha det ganska fint och städat. Hihi.

Back to work! Ha en bra dag :)

Kissekatten! Mjau ;)

En såndan här tröja har jag aft i min ägo i flera år. Den är så jäkla mysig. Och vantarna är så söta så man smälter, men mest gillar jag öronen på huvan. <3

Enda nackdelen med den är att ludd och massa gojs fastnar på den coh det går knappt att få bort med klädvårdsrulle. Men ändå, en favorit!

Hjälp mig!!

Fan fan fan.
Det är helt tomt på Sub nu. I mig. I alla skåp. På alla gömställen. Överallt! Och jag har panik inom mig.

Ser framför mig att det är sommar. Och jag är vid ett hav. Jag slänger av mig alla kläder och springer ut i havet, så långt tills man inte kan se mig. Jag andas in vatten, tills jag dör. Om och om igen. Det känns varmt.

Jag vill inte bli mer sjuk. Det är ju på gång. Igen. Det känns som jag har varit abstinent större delen av tiden, det senaste. Är det inte det ena, så är de det andra.

Jag fryser som fan. Men tar jag på mig en tröja svettas jag istället.

Jag svär. Skulle jag haft en kanyl nära till hands hade jag gått och köpt jonk för mina sista pengar och skjutit i mig det, bara för att allt det onda ino mig ska försvinna. Känner mig SÅ JÄVLA desperat.

"Ge mig knark, 
ge mig lim, 
så lever jag en dag till."