Nöjda interner!

Den trevligaste kvällen på länge. Kladdkaka och tv.

*låter mysigt bland betongmurarna och lås*

PsykofarmakaJesus

Texten känns rakt in i mig.

Frihet...

2010 - Året som varit.

Bättre sent än aldrig. ;)Här kommer en liten redovisning av 2010.

ALLMÄNT
Hur har året 2010 varit för dig? – Faktiskt ett av de värre åren jag har upplevt! Personlig konkurs, frakturer, psykiskt lidande, mycket sorg. Men; Det har dock varit ett fantastiskt år när det gäller kärlek! <3
Någonting du aldrig kommer glömma 2010? – Hur vi lyckades överleva i flera månder som nolltaxerade.
Har du flyttat under år 2010? – Ja, till en bostadsrätt.
Har du hittat en ny låt som du älskar? – http://www.youtube.com/watch?v=ziNx7V1iA2Y
Har du druckit alkohol? – Ja, ett par gånger, men jag har inte supit direkt.
Har du kysst en främling? – Nej, varför skulle jag? :) 


KÄRLEK.
Har du varit kär? – Extremt kär!
Hur har din kärlek varit 2010? – Fantastisk. Jag har älskat ända in i benmärgen. Jag har blivit älskad över allt och ovillkorligt.
Har du sagt jag älskar dig till någon? – Självklart. Till pojkvännen, till mina närmsta vänner och till min pappa.
Har någon sagt jag älskar dig till dig? – Ja. Pojkvännen, mina närmsta vänner och familj.  
Har du haft ett hemligt förhållande? – Haha nej. Hemligt förhållande när man är 27... *suck*


SORG OCH HÄMD.

Har någon i din närhet tagit självmord? – Ja. :( Bl.a en av mina närmsta vänner. :( Saknar!

Har någon i din släkt avlidit? – Nej. Tur det!
Har du slagit någon på riktigt med knytnäven? – Nix.
Varit i slagsmål? – Nej. Men jag var ute och gick med två bekanta när en kille springer fram till en av de i mitt sällskap och börjar slå som fan. Men det löste sig.


PERSONLIGT.
Har du gjort någonting du ångrar? – Hmm. Svår fråga. Nej. Men jag har gjort saker jag inte riktigt velat.
Har du skämt ut dig? – Förmodligen, på ett eller annat sätt, enligt andra.
Har du ljugit för en vän? – Bara någon vit lögn.
Har du varit ute en hel natt? – Ja
Har du blivit tagen av polisen? – Nej, men det har varit nära. #PrataSigUt
Har du sovit i samma säng med någon av det motsatta könet? – Ja, min sambo såklart :)
Har du sovit i samma säng med någon av samma kön? – Inte en hel natt, men en stund med en vän till mig.

Nu tar vi nya tag! :)

Hihi, bye bye, din nolla!

Mitt problem med att behålla vänner.

Oftast lär jag känna nytt folk och får vänner i de perioderna jag mår bra, eller hyfsat okej. Jag är då en alltid glad och rolig tjej, positiv. Så kommer en svacka. Sakta, sakta drar jag mig mer och mer tillbaka. De nya bekantskaperna får för sig att inte vill träffa just honom/henne. Jag talar då om att jag mår psykiskt dåligt. Och jag berättar öppenhjärligt om vad som händer med mig.


Oftast förstår de nya vännerna detta, men det finns alltid NÅGON som fortfarande är irriterad och ringer/sms:ar och påpekar: "Du mådde för dåligt igår för att kunna umgås, men jag såg dig på affären idag!! Förklara det!!"


Tja, vad ska jag säga. Det är lättare att gå ett ärende 5 min bort, för att sedan komma hem 15 min senare och då fortsätta att göra ingenting, istället för att göra sig iordning, trycka i sig massa bort-med-ångesten-piller och UMGÅS intensivt i flera timmar.


Jag kan inte hålla ihop mig i flera timmar! Och efter de där timmarna så krashar jag totalt och förseningen i tillfrisknadsprocessen är ett faktum.


Och jag blir bara sjukare och sjukare, med alla krav.

Att tro att man har tagit Lsd, när man inte har gjort det.

Jag smakar på ordet psykos. Sakta, i mitt huvud. Har väntat på röran, vinden som susar, ingenting där allting blir oförståeligt.

Vill bort från den, vill bort från mig själv.
Svårt att hålla ihop alla tankar och känslor nu.
Fick ingen sömn, heller.

Bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla.
bjsfgblugfudögfögudiaögöuhgiähjohg.

Mår inte så bra, men jag träffade en ängel.

Jag har sovit hemskt oroligt inatt. Vaknat, somnat, drömt, vaknat, hört röster om vartannat. Det är rösterna som är värst. Molar omkring därinne. Så nära och intensivt, men samtidigt så långt bort. Minns sällan vad de säger till mig. Jag minns bara ett oljud och jag alltid får huvudvärk efteråt. Jag kan inte på något sätt sammanfatta natten som varit. Jag vet inte vad jag har varit med om.

Nu sitter jag och dricker kaffe och min katt ligger jämte mig och sover. Sambon sitter vid sin dator, men vi var nyss ute i köket och rökte under köksfläkten. Jag sitter i en mysig och varm filt omkring mig.

(Detta är inlägget är lite speciellt att skriva.. Jag har alltid haft svenska som ett stort intresse och skrift, bokstäver och ord. Nu hakar jag upp mig, glömmer bort ordet jag nyss skrev, stavar fel.. så jag får göra om hela tiden.)

Igår var jag till beroendemottagningen och träffade de 2 som utreder mig där. Fick göra en ny "ASI"-kartläggning för den förra som jag gjorde -05 var visst försvunnen bland alla andra journahandlingar. Dessutom kändes det akuellt att göra en ny då det är många år och många droger som passerat.

Psykologen träffade jag första gången när jag var 19. Det var han som ställde min borderline-diagnos. Han frågade mig igår: "Minns du vad du sa när utredningen var färdig och vi lät dig gå?" Nej, sa jag. "Jaha, så nu lämnar ni mig också..."
Han påtalade att den sårbarheten fortfarande är väldigt stark hos mig "Alla lämnar mig, alla dör ifrån mig, ingen älskar mig".

Dessutom pratade vi om lite annat, som jag faktiskt inte  till 100% kan minnas för en återberättelse (epic fail..) men detta minns jag. 
Han sa: "Jag insåg nog inte allvaret då, men nu ser jag dig på ett helt annat sätt. Vi i psykiatrin måste erkänna att vi har misslyckats under dessa 12 år och nu måste vi hitta ett sätt att nå dig. Vi måste hitta ett sätt att bryta barriären mellan dig och psykiatrin och jag förstår nu att du är oerhört sensibel och måste vara delaktig i alla beslut, annars vänder du taggarna utåt och då har vi förlorat dig igen. Och jag skulle dessutom vilja föreslå att du och jag har 1½ timmes samtal varje dag efter din avgiftning, dels för att du inte ska återfalla i missbruk och dels för att jag vill reda ut dina röster. Jag kan än så länge inte avgöra om du lever i en dissociativ fantasi eller om du faktiskt lider av någon form av schizofreni."

På 12 år kändes det som att någon inom psykiatrin såg rakt igenom mig. Det sa jag också, och tackade artigt. Kände mig berörd, bestört, förvirrad och lättad. Som alla de andra jag stött på har de mest bara kollat så jag inte kokar över och föreslagit en ny medicin. De har inte sett mig, hört mig, eller ens brytt sig om vad mitt problem verkligen är. Varken de eller jag har förstått varför jag inte klarar av ett vardagligt liv. 
Jag hoppas att jag får mer klarhet i det hela snart.  

Visste du....?

Att jag vill - göra allt i min makt och allt jag kan för att börja ett nytt liv.

Att jag har - en bostadsrätt, sambo och 2 husdjur. En utbildning i psykiatri.


Att jag gillar - Film, musik, tv-serier, böcker, internet, kaffe, coca-cola, djur, kärlek, vänskap, debattera, dokumentärer, shopping, inredning, tiaror och söta klänningar.


Att jag inte gillar – människor som gör sig till, ormar, lögner, övervarm sommar, regn, opålitliga folk, att åka tåg och buss.


Att min senaste kyss - skedde idag. Men den riktigt stoooora senaste kyssen var på nyårsafton.


Att min första riktiga kyss – hände med min första pojkvän.


Att jag lyssnar mest på - min sambo


Att jag funderar på - hur mina vänner har det, nyheter, filosofi, universum, hur jag själv fungerar och hur jag vill att mitt liv ska se ut i framtiden.


Att jag pratar - Ibland ingenting och ibland hela tiden.


Att jag tycker att kärlek är – Det naknaste som finns.


Att jag alltid kommer att – göra mitt bästa och förmodligen många misstag


Att jag är hemligt förälskad i – allt som ser sockersött ut


Att sist jag grät var – på nyårsafton


Att min mobiltelefon är – svart, silver och jättebra och väldigt viktig för mig.


Att när jag vaknar på morgonen – så vill jag aldrig kliva upp


Att innan jag går och lägger mig – antingen kollar på tv, myser med min familj


Att idag har jag – inte har gjort någonting av nytta och unnar mig själv en "ta-det-lugnt"-dag.


Att jag just nu tänker på - Inredning


Att ikväll ska jag – ta ett bad


Att imorgon ska jag – Till beroendeenheten (och hoppas på att jag får klarhet när jag ska läggas in.)


Att jag hoppas - att mina nära och kära alltid ska det bra


Att jag verkligen vill – Uppnå mina mål!

2011

Jul och nyår har passerat och jag är lättad. Inga av mina direkta favorittider. jag gillar allt mys med julpynt, köpa julklappar osv. Men att fira julafton är bara bökigt. Nyår.. nja, vad är det att fira??

I år firade jag nyår ändå. Jag och sambon var på par-middag hos två vänner och där var vi sedan till halv 3 på natten, nåt sånt.

Vi år två-rätters vilket var riktigt himla gott. Thaisoppa med räkor till förrätt och till huvudrätt blev det hemmagjord potatissallad, kycking, rostbiff och massa exotiska frukter.

Jag var väldigt sparsam med drickat och hade inte heller tagit ngn annan substans under hela dagen.

Jag var naiv och tänkte att det skulle vara en fin gest att "fira in" det nya året helt ren.

Men tji fick jag. Kl 20 började jag känna av att en AT (avtändning) närmade sig. jag höll tyst om det fram tills kl 01, då jag började få panik och kände att jag måste hem NU. Såklart gick det inte att få tag i taxi en nyårsnatt och bussen, den kom aldrig.

Kvällen till ära var jag elegant uppklädd och glittrig inkl höga klackar och en mindre varm jacka.

Det regnade under natten så marken var glasklar av is.

Vi började gå hemåt, en promenad på normalt 30-40 min. Vet faktiskt inte hur lång tid det tog att gå hem, men mycket längre tid än så. Jag mådde så jävla dåligt. Panik och ångestkänslor, det snurrade i hela huvudet och jag mådde illa, näsan rann och jag skakade. Nästan hemma fick jag sätta mig vid vägkanten och hulka.

Väl hemma i mitt lilla kryp-in tog jag snabbt på mig myskläderna och la mig i soffan. Jag var sjuk som fan. Det tog tid att få i mig något, allt som skulle få mig frisk. Jag frös och hade två filtar på mig. Sambon är väldigt förstående och underbar som inte dömmer mig. Han var ganska full men höll sig vaken för att ta hand om mig tills jag mådde bättre. Det tog ungefär 1½ timme så mådde jag bra igen.

Sedan var vi uppe till kl 6 på morgonen, vi låg bara i soffan och pratade om djupa saker, djupa känslor och om våran starka kärlek till varandra. Så jag somnade gott.. <3

Nyårsdagen var jag seg, likaså sambon och våra vänner som vi firade med kom över och var slöa tillsammans med oss.

Idag har vi bara tagit det lugnt igen.. vänt på dygnet lite. Men ska kanske gå ut och gå en runda.

På tisdag ska jag till beroendeenheten igen och jag hoppas verkligen att jag får något slags datum om när jag ska läggas in. Det börjar verkligen bli bråttom nu.

Detta året har då inte börjat bra, men förhoppningsvis vänder det. Jag ska bli drogfri och vi ska flytta. Jag ska tatuera mig en massa och hoppas på att få skaffa ytterligare ett husdjur. Hoppas även på bättre ekonomi, kanske kan börja jobba igen? Skulle ju vara helt underbart!

Och jag hoppas att ni alla som läser ska få ett underbart år, där allt är bättre än någonsin! :)

Fototävling..!

Jag har varit så himla modig tycker jag. Har skickat in ett foto till blogg.se´s Canon-fototävling. OBS: Inte fotot i inlägget.



Jag valde ett annat foto. Ett väldigt personligt fotografi. Den bilden är så realistisk, så VAR det verkligen. Bilden berättar en egen historia. Personen på det fotot har jag inte längre kvar i mitt liv, men under den korta eran vi kände varandra hann jag ta ett foto, det enda fotot som jag tycker har speglat mitt liv under så många år. Ett foto från en vid varje morgon som var likadan, men också en förevändning till mig att komma ihåg; att så har jag det inte längre. Numera skulle se foto se helt annorlunda ut.




Fotografi var ett av mina största (och enda) roliga saker jag uppskattar i mitt liv. Men nu har jag tappat bort laddaren, så nu blir´e inge´mer fotografier. Synd faktiskt. Skulle kunnat bli en fin fotodokumentär.

A little thing called.. PANIIIIK !

Jag ska åka till min mor idag.

Mår riktigt dåligt.

Sitter och dricker kaffe.
Hör hennes ord spöka: "Ser jag dig påverkad så åker du ut ur huset."

Men jag måste ju ta , bara liite. Annars blir det världens liv på mig när jag blir sjuk.

Jag har mått bra, kännt julefrid under en vecka eller mer. Ända tills nu, ända tills jag ska träffa min mamma.
Usch, varför valde jag detta alternativ?

Jag har sådan början till ångest inom mig. Vill inte spricka idag, kan inte göra det, finns ingen plats och rum till det.

Jultips

Det är inte alla som har råd att fira en storslagen jul. Själv hade jag inte råd med alla bak-ingredienser i år. Eller dyra julklappar. Eller unna mig själv något extra, inte ens i matväg.
MEN, för att ändå känna av julstämning och lugn i kroppen kommer här ett par billiga tips:

- Tänd mycket ljus (På t.ex Netto kostar 100 värmeljus 25 kr)
- Köp clementiner, både julgott och skapar en mysig doft. Eller köp apelsiner och sätt i nejlikor.
- Gå ut i skogen och plocka hem ett par kottar och grenar.. hihi.
- Juldekorera med det du har och gör det bästa av situationen.
- Är du av den mer pyssliga typen kan du klippa och klista, tillverka eget julpynt, göra egna (och väldigt uppskattade) julkort.
-Lyssna på julmusik via datorn.
- Var uppmärksam i butiken, ofta säljs tex stora saffransfyllda lusekatter, 4 st för 20 kr.
- Julklappstips: Något relativt; billigt, och uppskattat samt vackert kan vara ett ihopplock av småprylar man har hittat, tex the, theburk och en chokladkaka i inslaget i cellofanplast med fint snöre.
- Glöggkväll!
- Klä dig i något rött plagg, eller använd en stor mjuk kofta för hög mysfaktor.
- Annat du kan komma på? Tipsa gärna mig isåfall :)

Mys mera nu i jul, stressa inte sönder er. Och glöm inte bort era nära kära, spendera tid med familj och vänner. Tänk: Julefrid.

Snart Sweet Christmas

Då är det fem dagar kvar till jul och detta firas såklart med RÖD text. <3
Alla julklappar är inhandlade och inslagna, mycket glögg har druckits och 3 burkar med köpta pepparkakor är slut. Jag har gått upp ett par kilo! Kul? Ja och nej.

Ja, för att folk tycker att jag ser friskare ut.
Nej, för att jag själv tycker att jag har blivit tjock.

Anyways, i flera dagar har jag har julmysstämning i kropp och själ. Hemma har det spelats julmusik och varit allmänt puttinuttigt. Jag har verkligen hittat min dröm-man!

Varje år brukar jag baka lussekatter och kola, ibland pepparkakor, men icke i år. Det får bli nästa år. Men ätit 8 lussekatter har jag gjort, kanske därav den uppgående vikten också + då 3 pepparkaksburkar, haha.

Jag vaknade halv 7 imorse och drack vaniljthé i min stora favoritmugg. Vit med fat och svart text "Big cup of tea", men nu sitter jag med kaffe istälet och har väckt min kärleksdröm.

Vi ska fira på olika håll i år, kommer sakna honom, och han mig, men nästa år ska vi fira gemensamt. jag känner ändå att detta är den bästa julen på ett par år!! Förra året ville(!) jag fira, men tråkmånsen jag bodde med då vägrade allt jul och allt nyår.
Jag fick en femma marijuana i julklapp. Som jag rökte upp för att jag var ledsen. På juldagen jobbade jag och blev hotad av en man där som tryckte upp mig mot väggen och tog stryptag och skulle döda mig, sa han. Det enda jag hde gjort var att säga att vi kunde går ner i källaren imorgon istället för den kvällen.
När jag kom hem rökte jag lite till och tog Lsd. Så var min förra jul.

Jag är så jävla glad att jag tillsammans med min fästman vill göra små förändringar i livet, för vi vill leva och ha kul! Visserligen rökte jag 0.5 g i förrgår, men det är inget som kommer upprepas på länge. Och tiden för avgiftning väntar jag fortfarande på. När den är klar flyttar vi 100 mil.

Allt så så bra JUST NU. Ikväll är vi bjudna hem till "extramamma" för att småfira jul och smaka julgodis. Hon är verkligen en dröm-mamma. Hon vet mer om mig än mina egna föräldrar och trots det säger hon att hon älskar mig villkorslöst och gör vad som helst för att hjälpa mig. Hon kallar mig "ängladottern".

Nu ska jag ge min man en blöt puss, hihi, så kan kommer upp ur sängen snart.. Han ligger där och försöker vakna, men det ser inte ut att gå så bra. Hihi.

Puss på er! Och GOD JUL!

Morgon innan soluppgång

Vaknade kl 4. Kände på en gång att det skulle vara lönslöst att gå och lägga sig igen och försöka somna om.
Så nu sitter jag framför dumburken och glor. Försöker vara så tyst som möjligt för att sambon inte ska vakna.

Vi ska flytta så därför packar vi massa kartonger fyllda med vårt hem. Idag ska de färdigpackade lådorna upp nya till nya byn. Det känna konstigt att flytta från min stad. Född och uppväxt här, men kanske har jag inte så mycket mer att hämta här? Det känns både bra och jobbigt att flytta. Är rädd inför hur jag kommer trivas och om hur livet kommer fungera. Jag är generellt ganska rädd för förändringar.

Jag självmedcinerar fortfarande med Subutex och väntar på avgiftning. Igen. Trots det har jag missat mina senaste tider hos psykolog och beroendeenhet.

Nu väckte jag sambon pga tangenterna... Hörs senare.

Varför ska alltid de jag älskar försvinna.

De jag älskar har en märklig egenhet. Att försvinna utan att höra av sig.

Vad är det för fel på mig?????

Dessutom får jag alltid skuldkänslor när jag sedan får tag på personerna, att det har varit "onödigt" att vara orolig, att jag "överreagerar" osv.

Men förlåt mig då för att jag älskar och bryr mig.