lördag 22 januari 2011

Ostrukturerad och planerad galenskap



Det är lördag idag. De senaste dagarna har, som jag visste att de skulle bli, ganska ofrånkomligt väck.

Det började i tisdags. Jag skrev om det i bloggen. Faktiskt, så var jag så inhåthelvetes jävla hög.

Tisdagen var som alla andra dagar, förutom att jag kände mig bra i humöret om än trött på tristessen.
På natten cyklade jag hem till en polare och skulle krita ett par lappar, syra, LSD, av honom, men han hade ingen folie, så jag tog dem på plats. Satt kvar i där i typ 3 timmar.
Hemfärden på cykel var ganska häftig. Det kändes knappt att jag trampade och jag riktigt svävade fram på cykeln. Kunde dock inte riktigt lokalisera mig vissa stunder. Vid en korsning fick en bil motorstopp, jag stannade och tittade. Bilen såg exakt ut som en bild min sambo har designat till mig i spelet "Forza 3". Rosa, med en stor stjärna på framhuven och regnbågar vid bakhjulen. Åh, vad snygg den var på riktigt!

Iaf. Så kom jag hem, det kändes lite obehagligt så jag tänkte om och kom in på bra tankar igen.
Allting runt mig var i babydoll-tema och allting glittrade. Det var regnbågar överallt, i ett behagligt ljus.
Satt och kramade om min sambo och tittade på bilder på oss 2. Bilderna fick en helt annan yta än förut. De lyste.
Jag kände mig sprudlande LYCKLIG och ville aldrig komma tillbaka till verkligheten igen.
Framåt morgonen, när jag började komma ner (neeeej) så låg vi i sängen i myste. Nej, min sambo var inte hög, men jag var och vi skulle knulla lite. Men mitt i allt, så kände jag hur vi verkligen passade ihop, vi växte ihop, vi satt fast, våra sjlar var förevigt sammanbundna och jag frågade: Du känner väl att vi hör samman??!
Jo, det gjorde han och jag började lipa. Ja, då slutade vi ha sex, trots att jag grät av lycka. Vi pratade istället, och jag grät. Det är alltid den bästa delen med syra. När allting inom mig lossnar och kommer ut.

Enda gångerna jag känner riktig lycka, är på droger. Så jävla synd. Det är väl därför jag tar det, antar jag, för att bryta av tristessen, olyckan och faktiskt, på syra, lösa upp alla knutar jag har inom mig och börja om på nytt. Det är ju väldigt spirituellt. Andligt.

Sedan sov jag ett dygn typ. Har varit ganska trött i allmänhet efteråt.
Var på stan igår och direkt när jag kom hem somnade jag.

Ikväll ska vi på fest och träffa en av våra finaste vänner som är på besök. Man får passa på att träffas de gångerna han kommer ner och hälsar på.
Jag har ingenting att dricka. dels för att jag inte har några pengar och dels för att jag inte känner för att bli full.
Men jag tog min sub imorse och ska ta llite extra ikväll, så jag blir piggare och gladare.

Åh, vad sjukt att jag styr mitt mående med droger.
När fan ska jag få komma in på avgiftningen egentligen?? Har väntat i flera månader nu.

Peace out, Alice

Inga kommentarer: