Tillsammans.

Vi är sams nu. Jag och sambon. Vi satt i soffan länge i förrgår och ibland pratade vi om varandra, ibland satt vi tysta.. helt knäpptysta. Vi tittade inte på varandra, för det är svårt att göra det när man är så ledsen.
Båda mådde dåligt över det som hade hänt.


Framåt kvällen skulle vi cykla en ganska bra bit, hem till ett par vänner. Vi sa inte ett ljud till varandra när vi cyklade. Ibland cyklade vi om varandra. När vi väl kommit fram låste vi cyklarna och gick in i trappuppgången. Han gick först. Jag tog min hand om hans arm och han vände sig mot mig. Vi tittade in i varandras sorgsna ögon och sedan kramade jag honom så hårt.
-Förlåt, sa han.
-Okej, sa jag efter en stund.
Sedan pussade jag honom på munnen.


Det är så vi blir sams. Genom beröring.


Igår åkte vi med en vän upp till ett ställe för att shoppa. Jag hade presentkort på Stadium, men jag behövde han lite saker på djuraffären också. Så jag handlade upp mina sista 30 kronor där. På "tandborstar", till hamstern. Dock hade jag med lite annat när jag kom ut... Sand till hans kisslåda också. Den kostade 20 kr. SÅ, det kändes ändå lite moraliskt att betala för det som kostade mest. Men jag får ändå skitkasst samvete. Jag hatar att inte kunna betala för mig!


När vi skulle åka därifrån körde vår vän in till Donken och köpte 2 cheeseburgare var, till mig och sambon.
Hon är så himla snäll. Jag fick pengar till ett paket cigg också.